Värsta spökhästen i förra inlägget, hon kom lite efter alla andra läskiga typer! 

Luna är min klippa, min bästa vän. Hon får mig alltid på bättre humör och på bättre tankar. Jag får inte mycket till svar när jag pratar med henne, men hennes sätt att muntra upp mig på är helt oslagbart. Känslan jag får när hon möter upp mig när jag ska hämta henne i hagen gör hela mig varm, hon kommer där lunkandes mot mig och när hon kommer fram nosar hon i min hand och sedan i mitt ansikte för att känna min doft och andedräkt. Känslan när hon tittar på mig med sina väldigt mörka ögon som bara strålar värme och uppmuntran, den är oslagbar. Att sitta på hennes rygg gör mig stolt, att känna hennes kropp och muskler röra sig under mig gör mig otroligt lugn och säker. Det finns ingen människa som är en bättre vän än en häst! Speciellt inte bättre än min Luna, hon sviker mig aldrig. Hon finns alltid där, alltid samma glada uppmuntrande hälsning och gosiga buffande på mig när jag befinner mig i hennes box. Aldrig vill jag lämna dig! Och lämnar du mig, så ska du veta att jag aldrig haft en bättre vän än dig. Jag älskar dig mina allra vackraste Luna, kärleken till dig är obeskrivlig. ♥♥